linaedgar

I fredags fick vi åka fram och tillbaka till Linköping för en blodtryckskontroll, men den såg relativt bra ut så vi fick vända hemåt igen meddetsamma.

Då jag fick havandeskapsförgiftning när jag väntade Nils vill dom kontrollera lite extra nu ifall några värden sticker iväg, så det känns tryggt att dom håller koll på mig och bebis nu när han verkar ha bestämt sig för att stanna kvar i min mage för all framtid…

På kvällen gick vi bort till Evelina och Johan på lite kalas och även om det inte kan vara mer än några hundra meter hem till dom från oss så var det kämpigt i värmen 😅 

Men det var väldigt trevligt att komma iväg en stund och träffa lite folk!

Igår när vi insåg att värmen skulle bli olidlig bestämde vi oss för att åka ut till sommarstugan. Där hängde vi med mina föräldrar hela dagen nästan och jag låg i över en timma i sjön och försökte komma ner i temperatur och få mina fötter och ben att svälla av lite 😅 

Idag styrde vi åter färden mot sommarstugan och jag spenderade sammanlagt två timmar i sjön tills jag nästan började frysa.

Att både svalka ner sig och känna sig tyngdlös en liten stund var verkligen det bästa på länge.

Jag kunde inte ana att värme och att vara höggravid är en såhär fruktansvärd kombo, men kul att man har fått uppleva det ju 🫠

För övrigt så är det bara väntan som gäller.

Å ena sidan förstår jag ju att jag inte kommer behöva vänta särskilt länge till, men det är ändå kul hur hjärnan ibland inbillar sig att "Näe, det blir nog inget" när tiden bara går och går utan att man känner av minsta lilla tecken på att bebisen ska vilja komma ut 😂 

Nåväl. Vi kämpar på ett tag till!

Bebisen kanske har samma inställning som Nils till livet.

Idag frågade vi honom varför han inte vill äta så mycket mat just nu. Han är inne i en period där just att äta mat verkar vara det största hindret i världen.

Då säger han:

- Jag vet inte, det är passionen som styr min kropp.

Jag undrar var han får allt ifrån?