What becomes of the broken hearted?

Dagen har förutom bussresor mellan Linköping och Kisa bestått av en fin runda på stan med fina tjejer.
Ni är ju bara för bra alltså.

Men nu ska jag lyssna på ensemblelåten tills imorrn och sedan är det dags att jag tar mina män (Fröding, Heidenstam och Karlfeldt) med mig till sängs. Kanske får även Lagerlöf plats?
Det är sånt som märks.

Godnatt!

Gud så dant!

Mannen på bussen till sin sätes-kamrat;

"Ursäkta, men vilken buss är detta?"
"Buss 39, mot Kisa."
"Jamen, då sitter jag ju på fel buss! Tyckte väl det kändes konstigt, min buss brukar ju inte stanna där jag gick på idag... Då får jag väl trycka på stopp och gå av vid nästa hållplats igen då."
"Ja, gör det du."
"Ja, det var ju tur att man inte kom ändå till Kisa iallafall! Gud så dant!"

Ja, det hade sannerligen varit hemskt!

I övrigt så satt det en pratglad dam bredvid mig idag på bussen som väldigt artigt påpekade att jag inte hade mitt bälte på mig.

"Nej, det har jag ju inte." Sa jag, då det var ganska uppenbart att jag inte hade mitt bälte på mig.

"Jag vågar aldrig åka utan bälte på bussen. Men iofs, idag är det ju PG (Jakobs pappa för er som inte vet) som kör, och han brukar ju köra lugnt!" Sa hon då.

Det är alltid så händelserikt att åka mellan Linköping och Kisa.
Det kanske man borde göra oftare...? ;)