Ny familjemedlem

Har blivit så värdelös på att blogga på sistone, men ska försöka ge er en liten update iallafall.

I början av veckan var jag hemma hos Frida och gosade med bebisen samt kollade på en kattunge.
Imorgon får vi nämligen en ny familjemedlem hem till Postgatan.
Bonnie ska hon heta och förhoppningsvis ska hon och Allan komma bra överens framöver.

Igår slog jag sönder mitt första målade fat.
Eller nästan iallafall.
Jag tappade ett målat fat i golvet så det gick i tusen bitar, men det värsta var att det inte var jag som hade målat det - utan min praoelev.
Är det inte typiskt att det första fatet jag tappade skulle råka bli ett som inte ens jag gjort?

Hursomhelst.
Det är glömt och förlåtet (hoppas jag) och hon fick med sig en porslinspenna hem så hon kan skapa fler fat framöver.
Risken är att jag får en konkurrent på porslinsfronten dock med tanke på hur duktig hon är!

För övrigt händer inte så mycket.
På kvällarna lägger jag och David 1500-bitars pussel som vore vi ett gammalt pensionärspar och på dagarna jobbar jag som vanligt.

Imorgon är det pizzakväll och till slut blev det alltså så mycket som 64 anmälningar till den!
Kul att det blev av tycker jag!

Nu ska jag fortsätta jobba och ikväll ska jag och David gå till Café Columbia och se Trio Eminent.

Puss!

Irriterad

I fredags gick jag och blev riktigt irriterad över det faktum att kunder kommer in och berättar för oss hur vi borde och inte borde sköta cafét.
Vilken sorts evenemang vi borde ha för att dra folk och vilka öppettider vi borde satsa på.

Slutsatsen av kundernas önskemål (om man skulle slå ihop allas önskningar) är att vi ska ha öppet mellan 9-21, eller gärna senare, varje dag.
Gärna även söndagar.
Utöver detta ska vi ha diverse olika tillställningar som pizzakväll, tacokväll och mycket annat där vi har öppet till 01.
Dessutom ska vi självklart satsa på catering, men vi får för allt i världen inte ha stängt på cafét samtidigt som vi åker iväg med mat.

Vi är två personer anställda på cafét i nuläget och har knappt råd att avlöna ens oss själva.
Ska jag och mamma jobba mellan 06-22 (minst) varje dag och dessutom ha in extrapersonal under kvällar och under catering då?

Jag kanske överreagerar.
Jag förstår att folk bara vill caféts bästa och vill komma med idéer, men tro mig, jag och mamma har testat allt.
Man blir lätt lite irriterad när man kämpar för att få något att gå runt så mycket att man själv inte har någon fritid eller knappt något socialt liv utanför jobbet.
Ändå borde vi jobba mer?

Det sista vi vill är att cafét ska läggas ner, men så som våra arbetstider och framförallt ekonomin ser ut för cafét just nu så funkar det inte.
Då är det sista man vill höra att man borde jobba mer och kämpa lite till.

Jaja.
Nog om det.
Även fast jag låter skeptisk just nu så är jag säker på att det finns någon där ute med rätt idéer som har lust att viga sitt liv åt jobbet.
För så är det faktiskt.

Hursomhelst så gav min lilla "utskällning" på Facebook bra respons.
Helt plötsligt har fler än 50 personer anmält sig till pizzakvällen som vi trodde att vi skulle få ställa in.

I måndags ställde jag upp mitt porslin i Rimforsa förresten.
Idag börjar utställningen där och på onsdag börjar utställningen i Horn.

Riktigt roligt tycker jag.
Dessutom är jag så gott som ifatt med alla beställningar som jag fått in och kan smart börja jobba upp ett lager till den stundande julmarknaden!

Ha det fint!

Händelserik dag

Idag hade vi raggmunk till lunch och därmed var det väldigt mycket folk som åt hos oss.
Runt 70 personer serverade vi lunch och det var kul att det var en dag med full fart för en gångs skull.
Den här årstiden är man inte bortskämd med fullspäckade dagar överhuvudtaget.

Efter jobbet var jag hemma en snabbis och gick sen på möte på Horn Vandrarhem tillsammans med Max.
Mötet handlade om framtiden för cafét och ville uppmuntra folk i Horn att berätta sina idéer och önskemål om vad som borde finnas och inte finnas.

Det var ett bra möte även om jag inte känner att någon konkret lösning kom fram.
Men det är väl å andra sidan inte så konstigt med tanke på att ingen uttryckt något seriöst intresse för att ta över ännu heller.

Jag håller tummarna för att någon vill ta över efter oss.

Under mötet fick vi, jag och mamma, väldigt mycket beröm för hur vi styrt och ställt med cafét under våra fem år och det kändes på en gång väldigt sorgligt att vi ska lägga av när folk verkar uppskatta det vi gör så mycket.
Men så är det ju också så att man inte kan jobba för endast uppskattningen.
Tyvärr.

Folk överlag verkar vilja ha fler evenemang på helger och kvällar.
Det har jag full förståelse för, men samtidigt så är jag då förundrad över att när vi försöker anordna pubkvällar och liknande är det sällan mer än 20 personer som kommer.
Vill man ha fler evenemang så måste man väl också se till att närvara och ställa upp?

Hursomhelst.
Hur sorgligt och jobbigt det än kommer att bli att lägga ner cafét så känns det också otroligt skönt att det är bestämt och att vi kan börja se oss om efter andra jobb.

För mig verkar den biten redan ha ordnat sig någorlunda bra ser det ut som då jag idag fick erbjudande att börja jobba på Café Columbia från och med januari eller februari.
Jag tackade självklart ja!

Det känns riktigt kul att ha det att se fram emot och att slippa oroa sig för vad jag ska hitta på när vi stänger cafét.

Det var allt för nu!
Puss