Helgen

I lördags var jag på ett fint bröllop som ägde rum i Kolmårdskyrkan. 
Vi i Kinda Band sjöng "in- och utmarschlåten" och det lät rätt så bra tycker jag faktiskt. 

Bilresan till och från kyrkan gav mig kramp i magen av alla skratt.
Robin och Albin var mina resekompanjoner och de höll låda hela vägen.

Efter bröllopet blev det fest ute i Grönebo med tipspromenad, mat och lite annat smått och gott.
Jag, Robin och Anna stannade dock inte så länge, men hade det trevligt den korta stund vi var där.

Lördagsnatten blev sen och annorlunda. 

Söndagen tillbringades till störst del ute i vår paviljong där jag satt och målade nästan hela dagen.
Pratade med min kära vän Jeffa i telefonen och vi utbytte all den viktigaste informationen om våra liv. Jag saknar henne.

Kvällen bjöd på en roadtrip runt i skogarna här omkring där jag aldrig varit innan.

Bra helg överlag ändå.
Och nu närmar det sig verkligen semester. 
Imorgon kommer vi in på rätt månad.

Adjö!

Klänning

Idag har jag och mamma varit i Linköping för att uträtta diverse ärenden samt för att spontanshoppa.

Jag kom hem med bland annat två klänningar.
Insåg när jag kom hem att de knappt fick plats i garderoben, varpå jag kastade ut varenda plagg i en stor hög på golvet för att sortera och hänga upp igen.

Jag har hittills hängt in 39 klänningar. T r e t t i o n i o.
Jag är inte frisk.
Och jag har inte ens börjat med min andra garderob än då.
I-landsproblem, jag vet.

Säger jag någonsin att jag inte har några kläder så har ni härmed tillåtelse att slå mig i ansiktet.

Nu ska jag sova.
Godnatt!

Snart semester

Igår hade vi vår sista motorkväll (jag vet, jag sa det även förra veckan, men den här gången blev det verkligen den sista) för säsongen. 
Det var massor folk och riktigt trevligt.
Martino och hans son Sixten underhöll.
Det kan ha varit bland det gulligaste jag beskådat.

I övrigt så känner jag nuförtiden ett stort behov av semester.
Alltid under den här perioden på året blir jag så trött och irriterad och vill inget annat än att gå hem och lägga mig för att vakna igen lagom till Turkiet-resan.

Men men. Jag står ut.
22 dagar kvar.

Sysslar med terapiarbete så jag har något att lugna ner mig med.
Adjö!