Turkiet, två underbara veckor

Hej!
 
Nu är vi hemkomna från vårt andra hemland, Turkiet.
Detta var den 4:e gången jag besökte Alanya och jag har inte tröttnat än.
 
Fantastisk mat och underbara människor.
Sol, hav, värme och jättefina omgivningar vart man än vänder sig (borsett från slumkvarteren med förfallna hus och magra katter).
 
Resan började med att vårt 6 personer stora resesällskap begav oss till Jönköping för att ta flyget mot Antalya.
Påbörjade boken 50 shades of Grey och hann med ungefär halva innan vi 4 timmar senare landade och möttes av den efterlängtade värmen.
Här är en bild på våra tax-freevaror som vi inhandlade till vår resa.

När vi gjort oss hemmastadda och fått igång AC:n var det dags att sova.
Efter detta flöt dagarna ihop och vi varvade stranden och havet med poolen vid hotellet, åt god mat och hade det trevligt.
På måndagen ringde Max till mig och sa:
"Rör inte en min nu, men jag är på stranden och letar efter er".
 
Jag höll god min och låtsades att mottagningen var mycket dålig så att jag kunde flytta mig från dom nyfikna åhörarna i resesällskapet.
Dessvärre gick inte överraskningen helt enligt planen då Max gått förbi oss för längesedan och nu befann sig flera kilometer ifrån oss.
Därför hann de övriga förstå att han var på väg innan han hann fram till stranden där vi låg, men alla blev lika glada ändå.
 
 
 
Här är utsikten över havet från stranden.


En dag åkte vi upp med taxi till berget.
Världens finaste utsikt över världens finaste solnedgång går att beskåda därifrån, men dessvärre kom vi några minuter för sent och missade dom allra finaste minuterna av solnedgången.
Men det var ju faktiskt inte så dumt ändå.


På vägen ner gick vi förbi gulliga marknader där dom sålde fina lampor, handgjorda sockor, smycken och kläder.
Hur mysigt som helst!


Här är utsikten från berget ner över hamnen och den östra stranden där vårt hotell låg.

Har nog aldrig haft så roligt med Camilla (min kamera) innan.

En kväll gick jag och Filip ner till stranden och plockade fina, slipade glasbitar längs med vattnet.

Här är två bilder på några av de fantastiskt goda maträtterna vi åt under våra två veckor i paradiset.


Här är en bild på hotellets egen hundvalp, Carlos.
Förutom honom fanns höns och mängder av kattungar också.
Ett hotell för mig helt enkelt.

4 av våra 14 kvällar i Turkiet åt vi på restaurangen Why Not .
Extremt god mat, trevlig personal och bra livemusik.
Ni som ska till Alanya - gå dit!


Sista kvällen Max var med oss i Turkiet gick vi till nattklubben The Doors. 
Där söp vi oss fulla, dansade på bardisken och skrek åt varandra innan vi gick hem längs stranden och Max skor blev dyngsura.
Riktigt rolig kväll faktiskt!

Dessutom framkallade The Doors en hel del minnen från år 2011 när jag var där med 5 tjejer från min gymnasieklass.
Toapapper runt huvudet, en klack i min häl, blod som sprutade, drogade drinkar, sova med huvudet på toalettstolen, picknick vid fyren och mycket annat smått och gott svischade förbi i min hjärna.
Saknar er, finisar ❤️

I Turkiet kantas den stora vägen genom staden av små marknader där alla erbjuder en "good price", "special price" eller liknande.
Dessutom finns alla kläder i alla storlekar.
Och då menar jag alla storlekar.


Här är jag och Filip med vår kompis Mr M.


Allt som allt var det en fantastisk resa som jag inte ville skulle ta slut.
7 böcker hann jag läsa ut och jag tänkte inte på jobbet någonting alls nästan.
Det får man väl ändå kalla semester?


Det värsta med att komma hem är dock faktiskt inte kylan.
Det allra värsta är kommentarerna man får när folk träffar en efter semestern.

"Jasså, var du inte med i Turkiet? Du är ju inte så brun".
" Har du legat på rummet hela semestern eller?" 

Jag är född vit och min hud verkar inte vilja ändra på den saken.
Så är det med det helt enkelt.
Dock så är jag faktiskt brunare än jag var när jag åkte.
Jag har gått från färgen florsocker till källarfranska ungefär.
Ganska stor skillnad tycker jag.

Och ni som tror att jag uppskattar era kommentarer om att jag inte blivit så brun - ni misstar er.

Tack för mig, hej!

Reseblogg Fredag 21 sept

Ligger nu i sängen och ska försöka sova i en timma innan klockan blir 00.30 och det är dags att masa sig till bussen som går till flygplatsen.

Enda fördelen med att åka mitt i natten är att man slipper åka buss i 40-gradig värme.

I övrigt så skulle jag hellre sova.
Eller helst av allt stanna kvar här.
Föralltid.

Jag säger det igen.
JAG ÄLSKAR TURKIET.

Har sagt adjö till havet och stranden, ätit fin "hejdå-middag" på hotellet och tryckt ner alla saker i min väska.

Jag vill inte åka hem.
Men så är det.
Nu måste jag sova!

På återseende, Turkiet!

Reseblogg Torsdag 20 sept

Idag har varit en dag som liknat dom andra väldigt mycket.
Frukost, stranden, bada, sola, duscha, äta, sova.
Typ.

Men självklart hann vi med lite äventyr också!

På stranden satt gårdagens strandkille och väntade troget på att jag skulle återvända till stranden.
Han vinkade glatt när han såg mig.
Förföljde mig med blicken när kag simmade och förföljde mig sedan även kroppsligt när jag förflyttade mig till solstolen.
Där satte han sig, två stolar bort, och väntade på vart jag skulle bege mig härnäst.

Som tur var så bestämde jag, Karin och pappa oss för att simma till berget (ca en kilometer) och när vi efter en timma kom tillbaka hade strandkillen gett upp och försvunnit.

Då gick vi upp och åt lunch och jag fick en fin tatuering föreställande ett hjärta och en blomma på min rygg gjord med bläckpenna.
Mycket konstnärligt!

Senare åkte vi upp till berget i en taxi som vi trodde skulle bli vår död.
Dåre.

Uppe vid slottet på berget tittade vi på världens finaste solnedgång.
Hade jag bott här så hade jag tittat på den vareviga dag!
Så.himla.fint!

Sen åkte vi till stan, åt shishkebab och shoppade.

Av en händelse så sprang jag på en viss Don Juan som kände igen mig och gav mig en bamsekram.
Men inte nog med det så frågade han efter vart mina fem andra vänner höll hus.

Vi måste ha gjort ett starkt intryck på honom med tanke på att han även kom ihåg namnen på nästan allihop.
Sjukt.

Självklart gjorde han ett "good price" till oss innan vi gick därifrån.

Vi åkte tillbaka till hotellet med en taxichaufför som dansade och körde samtidigt och som var så inne i musiken att han missade att stanna vid vårt hotell.

Sen gick jag och Karin ut en sväng och fick oss en ovän för att vi inte ville ha "gratis parfym".

Sen satte vi oss vid poolen med alla receptionsgrabbar och snackade om oseriösa turkar, dödshotade pojkvänner och brevet från omelettkillen.

När vi pratade om detta blev dock omelettkillen så generad att han valde att avlägsna sig från vår lilla grupp och konversation.

Stackarn.

Nu, sova!