Doubledecker

Äntligen är jag kapabel till att skriva i min kära blogg igen.

I dagarna tre har jag varit ute i Grönebo med trevliga människor och haft det allmänt gött.
(Detta trots att jag stridit mot en hel del principer som jag har. Exempelvis att sova med smink. Speciellt två nätter i samma smink. Fy fan vad jag är äcklig.)
Men trots detta var det en bra helg.

Orkar inte skriva mer om det egentligen då jag är alldeles för trött.
Sömn har det inte blivit mycket av nämligen...

Färden hem till Horn idag var också väldigt trevlig.
Helt plötsligt rullar en dubbeldäckare med texten "545 Hycklinge" fram och ställer sig framför mig vid busshållplatsen.
Jag och dom två andra tjejerna som åkte med tyckte det var skönt med så mycket plats för oss själva.

Bussbajs

Förut idag tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om hur mycket jag tycker om Horn ibland.
Det har nämligen varit en sån dag idag när man känner hur bra man har det när alla människor känner en och är trevliga.

Men som alltid så förstör busstiderna min kärlek till Horn.

Imorgon ska jag på ett möte i Kisa klockan 13.00.
Detta möte är ganska svårt att ändra tiden på då det är alldeles för sent för att ringa och fråga en person som jag aldrig träffat i hela mitt liv om att flytta mötet 20 minuter nu.

Hursomhelst.
Detta betyder att jag måste ta en buss som går klockan 9.43 imorgon för att komma till mötet i tid.
Då är jag framme i Kisa klockan 10.05.
Vad ska jag göra i Kisa i 3 timmar imorgon?

Alva!

Idag har jag äntligen fått träffa på Alva igen efter 4 månaders ofrivilligt "sär-varande".
Eller nåt.

Sjukt roligt att få träffa henne igen iallafall och få höra om vad hon gjort på senaste.
Nu får vi banne mig inte vänta 4 månader tills nästa gång vi ses!
Pax!

På vägen hem från min träff med Alva (och även min träff med Fanny som varade i ca 5 minuter!) kom jag på att jag förmodligen lider av en sjukdom.

Denna sjukdom kallas "körkort" i folkmun och visar sig främst när man sitter längst fram i en dubbeldäckare.

Min fot är klistrad på en osynlig broms i golvet vid varje korsning och dylikt då min körkortssjukdom får mig att tro att det är alldeles för sent att bromsa när busschauffören väljer att göra det.

Jag borde dock ha lärt mig nu att det inte är någon fara.
Dom vet, förhoppningsvis, hur man kör, och hittills har det ju inte hänt några olyckor!

(Peppar, peppar, ta i trä!)