linaedgar

Vi bestämde ju oss dock för att spendera en natt där och allt verkade vara frid och fröjd tills vi släckte lampan. 

Strax började vi höra krypande ljud inuti väggarna vilket gjorde det hela obehagligt, men inte outhärdligt. 

Strax därefter började dock något större djur inuti väggen rumstera om. 

Den började riva längs med väggarna och bita av träbitar så det small i hela det lilla skjulet. 

Mycket obehagligt. 

Vi testade att tända lampan, kanske skulle den sluta då? 

Men icke. Det blev värre. 

Vi stod ut i högst en timma i det rummet, hela tiden spanandes mot väggen där vi var helt säkra på att ett huvud från en gigantisk råtta snart skulle sticka ut.

Vi packade ihop våra saker och gick till restaurangen för att se om receptionen var öppen. 

Det var den självfallet inte och därmed fick vi helt enkelt slå oss till ro på ett par hårda trästolar tills vidare. 

Efter en stund fick jag nog. 

Jag måste få sova. 

Jag gick bort till en "relaxavdelning" där några dammiga, smutsiga saccosäckar stod. 

Det fick duga.

Jag slog mig ner i en och såg att i säcken bredvid min låg en hund och sov. 

Snart kom fler hundar och gjorde oss sällskap och jag kände mig verkligen som en i flocken. 

Där fick jag sova i kanske sammanlagt tio minuter. 

Varje gång jag ens tänkte på att slumra till började en hund klia sig så att golvet skakade, de började bråka med varandra eller började skälla på något de hörde långt borta. 

Jag gick tillbaka till stolarna där David satt och försökte fördriva de 10 timmar det var kvar tills vi äntligen fick lämna detta gudsförgätna ställe. 

Jag provade att ställa ihop några stolar för att få till en (väldigt, väldigt hård) säng. 

Det funkade en stund tills det gjorde för ont i kroppen. 

Vi försökte sitta på våra stolar med huvudena lutade mot bordet och även det funkade en stund tills det gjorde för ont. 

Kort sagt kan man säga att natten kändes helt oändlig. När vi till slut checkade ut och begav oss mot båten var det som en befrielse. 

Det kan bara bli bättre efter detta. 

Och vi hade rätt. 

När vi kom fram till Koh Tao åkte vi taxi upp för backar så branta att det verkar omöjligt att någonting överhuvudtaget kan ta sig upp där följt av dalar så djupa att det sög till i magen. 

De kör ju inte direkt långsamt här heller. 

Det var som att åka bergochdalbana till hotellet.

Väl framme blev vi bemötta med kylda handdukar och en god, uppfriskande dryck att kyla ner oss med. 

Därefter fick vi njuta av utsikten en stund innan vi blev förda till vårt rum för de kommande 8 dagarna. 

Mina ögon tårades nästan när dörren öppnades. 

Förutom ett fräscht, ljust rum utan varken råttor eller andra kryp finns det både kylskåp, AC och en superfin balkong med utsikt över havet. 

Som natt och dag från gårdagens och nattens upplevelse. 

Efter att vi bytt om och kylt ner oss en stund gick vi ner till poolen och satt och hade det skönt i solens sista strålar.

Sen gick vi tillbaka upp till rummet. 

Här kommer, den hittills enda, nackdelen med detta hotell. 

Vårt rum ligger på toppen av ett berg. Poolen ligger längst ner vid havet. 

Därmed är man lika svettig när man kommer tillbaka från poolen som man var när man gick för att svalka ner sig. 

Sen åt vi middag och nu ligger vi redo att äntligen ta igen nattens missade sömn.

Imorgon ska vi snorkla. 

Puss!