Avslut
I och med gårdagens artikel i tidningen är det nu officiellt att jag och mamma lämnar cafét till årsskiftet om ingen annan vill ta över tidigare.
Det har varit på gång länge egentligen, men vi har velat hålla hoppet uppe in i det sista att det ska gå att fortsätta.
Nu fick det tyvärr bli såhär och vi har båda väldigt blandade känslor.
Själv har jag insett att avslut inte är min grej överhuvudtaget.
Redan när jag var liten var jag rädd för avslut.
Det räckte med att en kompis som jag hade lekt med skulle gå hem för dagen och jag blev helt bestört och nästintill otröstlig.
Det spelade ingen roll om kompisen skulle komma tillbaka dagen därpå och fortsätta leken heller.
Ett avslut är ett avslut.
När jag slutade nian var jag halvt förstörd och när jag slutade gymnasiet trodde jag att mitt liv skulle vara slut.
Hela studentkvällen, som ska vara en rolig tillställning, gick åt till huvudvärk efter alla tårar.
Men livet gick ju faktiskt vidare.
Men nu är vi där igen.
Ett avslut står för dörren och jag är rätt så nervös över det faktiskt.
Annas Café har kommit att bli min identitet nästintill och att släppa något man lagt ner så mycket kärlek, omtanke och energi på är superjobbigt för en känslomänniska som mig.
Men det är nog bra för mig med ombyte.
Även om dessa fem år har varit helt fantastiskt roliga till och från har det även varit väldigt mycket som varit jobbigt och slitigt.
Men än är det å andra sidan inte slut.
Vi kör till årsskiftet som sagt och ska försöka hitta på så många evenemang vi bara orkar och hinner med innan vi slår igen för att lämna över till någon annan.
Puss!