linaedgar

Nu är jag här igen.

I alla fall just nu.

 

Man vet aldrig när jag kommer tillbaka nästa gång, så därför tänkte jag skriva av mig lite med ett riktigt långt, härligt fjortisinlägg.

 

Det som händer i mitt liv just nu tänker jag inte gå in på närmare än att jag jobbar i princip hela tiden, funderar över vad jag vill göra i framtiden samt umgås med folk som får mig att må bra samt folk som fått mig att må väldigt, väldigt dåligt.

 

Det sistnämnda vet jag att människor i min närhet har väldigt delade åsikter om och jag vill bara att ni alla ska veta att jag uppskattar det. På riktigt, ni är bäst.

Känns så skönt att veta att ni alltid finns för mig. (Åh, hör ni hur mycket fjortis det här börjar låta? Typ som i högstadiet när man hängde på Lunarstorm och skrev "Älskar dig gumman/gubben, du betyder så himla mycket för mig! Finns! PuzzzzZZZzzzzzzZZZzzz"? Usch. Kräks.)

 

Men till skillnad från hur man var på Lunarstorm under sin högstadietid så är väl den mest väsentliga skillnaden nu att man menar det man skriver.

Eller jag gör det iallafall.

 

Jag har världens finaste vänner och jag tycker att dom borde få veta det.

 

Att umgås med folk som fått mig att må dåligt känns inte bara jobbigt längre.

Vet inte om det är bra eller dåligt dock, men det märks väl.

Och jag mår bra av det just nu. Väldigt dåligt ibland, men i det stora hela så är det mer positivt än negativt och det måste ju vara... Positivt?

 

Har också kommit fram till att jag bryr mig väldigt mycket om vad folk tycker och tänker, men att det i slutändan alltid är jag som bestämmer och jag som måste göra som jag vill.

 

Usch. Hatar flummiga och djupa (eller snarare flummigt halvdjupa) inlägg.

 

Skitsamma. Här får ni.