Onsdag
I lördags stängde vi ner vårt fina café för gott, men ännu känner jag inte av det något nämnvärt.
Jag trodde att jag skulle känna mig helt förstörd och sorgsen av det faktum att der här kapitlet i mitt liv är till ända, men än så länge känns det ingenting alls.
I fredags hade vi 96 matgäster och i lördags fullsatt både under dagen när vi hade öppet för fika samt på kvällen under julbordet och uppesittarkvällen.
Det märks att folk tycker det är tråkigt att vi slutar, och det känns ju på ett sätt bra då det visar att vi har varit omtyckta!
Sen dessa har dagarna gått åt till att röja undan alla våra ägodelar från cafét.
Vi äger inte särskilt mycket av det som finns där egentligen, men ändå har vi kört bil efter bil med saker hem till oss samt lastat upp en hel del som vi ska föraöka sälja imorgon under vår utförsäljning.
Jag tror att ju tommare det blir på cafét desto mer definitivt kommer det att kännas att det faktiskt är slutet för oss på det stället.
På något sätt känns det litegrann som om vi vore en del av inventarierna där.
Men men, så är livet.
Nu ser jag fram emot flytt och nytt jobb.
Och att min bästa vän kommer hem.
2017 kommer börja fantastiskt.
Puss!