linaedgar

Lillebror visade sig vara ganska gul rätt fort och fick därmed ligga och sola i ett dygn. Värdena började se bättre ut och tanken var att vi skulle få åka hem idag, men efter att nya tester togs visade det sig att värdena åter igen var på väg åt fel håll och att vi därmed behöver stanna en natt till. 

Det är ju som det är, det känns ju fantastiskt att dom håller så bra koll och håller kvar oss för säkerhets skull, men herregud vad vi längtar hem nu.

Idag är också den berömda tredje dagen efter en förlossning då man ofta kan bli väldigt känslosam och överväldigad av allt.

Det kommer väl inte som en överraskning för någon att det skulle drabba mig, jag som redan är den blödigaste människan på jorden.

På förmiddagen kom en barnmorska in och meddelade att vi tyvärr inte skulle få åka hem idag, och då började gråtfesten hos fröken Edgar.

Sen dess har jag väl gråtit minst en gång i timmen av alla möjliga och omöjliga anledningar.

Det mest känslosamma för dagen blev dock när David åkte hem och hämtade Nils så att han äntligen skulle få träffa sin lillebror.

Det var det finaste någonsin att få se dom tillsammans och Nils var så snäll och försiktig med bebisen.

Sen var det ju minst lika jobbigt när David skjutsade tillbaka honom igen, men nu är det åtminstone inte långt tills vi får komma hem ❤️ 

Idag fick jag också undersökas efter min operation. 

Jag fick en fjärde gradens bristning, alltså den högsta graden som finns, men allt såg bra ut sa läkaren, så jag hoppas det fortsätter så.

Tänk vad man utstår för att klämma ut en liten unge och att man behöver träffa sagda unge i typ två minuter innan man glömt hur jobbigt det var och hur ont det gjorde.

Tur det ändå ❤️ 

Vid ett läkarsamtal igår frågade läkaren hur vi tänker kring eventuellt fler syskon i framtiden, och att hon såklart inte kan avråda oss helt, men att det vore klokt för min skull att stanna vid två barn på grund av två ganska tuffa förlossningar. Så nu är vi helt enkelt fulltaliga i familjen, och det känns ganska så skönt. Just precis nu har jag ingen lust alls att vara gravid eller föda barn någonsin igen heller i och för sig 🤪

Däremot försöker jag ju övertyga David om att två katter till inte vore så dumt, men jag behöver nog jobba på den övertalningskampanjen lite 😅

Hursomhelst. Imorgon får vi komma hem ❤️

Det ska bli helt underbart att få komma hem, men också en utmaning för min hjärna att komma ihåg alla mediciner som ska tas och hur ofta.

Det är Alvedon var 6:e timme, Ipren var 8:e timme, antibiotikatabletter, blodtrycksmedicin och paraffinemulsion vid frukost, lunch och middag samt blodförtunnande sprutor varje morgon i 6 veckor. 🙃 

Men strunt samma. Nu är bebisen här, han mår bra, jag mår bra och imorgon får vi komma hem.