linaedgar

På ett sätt känns det som att det bara var ett par dagar sen vi kom hem från BB, men samtidigt känns det som att det alltid varit vi fyra. Så märkligt hur fort man kommer in i det.

Elis gör det bebisar gör bäst - äter, sover och bajsar. Han är väldigt mammig och vill helst sitta fast i mig dygnet runt om han fick välja.

Häromdagen fick vi se hans första lilla leende och för varje dag nu blir han mer och mer med och tittar på en nyfiket med sina stora ögon.

Trots att det var nästan 5 år sen vi senast hade en nyfödd i huset så känns det inte alls ovant. Det känns mindre jobbigt och mer naturligt än när Nils kom, så det är ju skönt. 

Då var man helt oförberedd och visste inte vad man hade att förvänta sig av en bebis, men den här gången får Elis liksom bara hänga med på allt vare sig han vill eller inte 😅 

Vägen till hans namn var inte alls så självklar som åtminstone jag hade trott.

Innan han kom var jag 100 procent inställd på att han skulle heta Eskil. Det fanns liksom inte en tvekan kring den saken, men sen kom han ut och såg överhuvudtaget inte alls ut som en Eskil. (Till mitt stora förtret ska tilläggas, tycker Eskil är så fint).

Vi hade ju diskuterat många andra namn innan också, men helt plötsligt blev det väldigt svårt och inget verkade passa honom.

Nils hade önskat att lillebror skulle heta Levi och David fastnade för Elias.

Mellantinget av alla dessa tre namn blev Elis, och även om det tog strax över två veckor att komma fram till det namnet så känns det ganska så självklart nu.