linaedgar

Jag mådde dock bättre och låg nere vid poolen och solade halva dagen istället. 

På kvällen kom dock även mina magkramper (och då snackar vi verkligen kramper) tillbaka och jag och David bytte av varandra på toaletten. 

Våra grannar måste ha undrat vad vi sysslade med om dom hörde vår toalett spolas var 5:e minut. 

Inatt slapp åtminstone jag toalettspringet, men imorse drog det igång igen. 

Som taget ur den dråpligaste buskis ni kan tänka er så blev det självklart stopp i toan. 

När toaletten använts så flitigt som under vårt besök vill man helst inte be om hjälp utan gärna lösa det själv varpå jag sprang till affären för att hitta en vaskrensare eller liknande. 

Självklart hade dom ingen sån, men något som liknade en lång flaskborste hittade jag. 

Den fick följa med hem och så började arbetet. 

När jag var i princip färdig hände ännu en grej som passar i buskisen jag nämnde ovan. 

Borsten gick av och allt jag fick med mig upp var ett långt skaft. 

Själva borsten hade fastnat en bit in i röret. 

Panik. 

På med plastpåsar på händerna och börja gräva bara. 

Till slut lossnade även den och jag kunde pusta ut. 

Det vore just snyggt att lämna ett hotell rum med stopp i toan det sista man gör. 

Efter detta kaosartade scenario checkade vi ut och begav oss med minibuss mot hamnen där båten mot Koh Phangan väntade. 

Väl framme på Koh Phangan såg allt mycket fint ut, men så snart vi kommit in i vårt rum ändrades vår uppfattning. 

Rummet, eller skjulet kanske man ska säga, bestod av vävda bambuväggar med lite hål här och var. 

De värsta hålen är tejpade med vanlig hederlig pakettejp, men några får helt enkelt agera ventilation. 

Det finns ingen AC, vilket är nästintill livsnödvändigt i denna hetta. 

Istället hänger en skakig fläkt mitt i taket och låter som en helikopter när den är igång. 

Det finns ingen belysning i rummet förutom en svag glödlampa över entrédörren. Resten av rummet vilar i mörker. 

Badrummet har små utborrade hål i väggen med nät över för ventilationens skull, men det finns ingen golvbrunn. 

Istället finns ett litet runt hål en bit ifrån duschen där vattnet förmodligen var tänkt att rinna ner. 

Man ska inte vara petig, men detta känns ändå lite väl sjaskigt. 

Vi bestämde oss ganska snabbt att detta blir vår första och enda natt på Koh Phangan. 

Imorgon drar vi vidare till Koh Tao och denna gång till ett hotell som vi vet håller högre standard. 

Poolområdet är dock väldigt fint här. 

Lite cred ska som väl ändå ha. 

Puss!