linaedgar

Igår tog det slut.
Wilma fick avsluta sitt liv här på jorden då hon ett tag haft en kropp som inte orkar med.
Det var så jobbigt att säga hej då igår morse innan Max tog med henne till Rimforsa.

Wilma bodde som valp hos en annan familj i Horn där hon var väldigt understimulerad och därmed roade sig med att bita sönder allt hon kom över.
Hon fick då flytta tillbaka till stället hon föddes på, utanför Linghem, men blev utstött av de andra hundarna där.

För att få lugn och ro smet hon titt som tätt iväg över skogen till min moster där hon kanske skulle fått bo om det inte vore för att dom redan hade en hund.

Jag och min familj kom dit på besök en dag och min moster frågade om vi inte ville ta med henne hem.
Mamma totalvägrade.

Ett tag senare kom vi dit igen och samma fråga ställdes.
Om ingen tid henne skulle hon bli tvungen att avlivas.

Jag och Max trollade fram våra mest bedjande rådjursögon och mamma gick till slut med på att " ta hem henne på prov".

12 år lång blev denna provperiod till slut.

Hon var jättejobbig i början även hos oss och bet sönder allt från tofflor och skoställ till knoppar på byrålådor.
Men det gick över och hon blev världens lugnaste, snällaste och mest tillgivna hund.

Hon har hjälpt oss uppfostra inte mindre än tre katter som alla har avgudat henne och den sista kommer bli så ledsen när han inser att hon är borta.

Hon har hoppat över staket för att följa efter mig eller Max när vi gått till våra kompisar, hon har grävt hål i gräsmattan, hon har gått hem genom Horn själv mitt i natten när hon tyckte att vi tog för lång tid på oss.
Hon har jagat bort katter som velat bråka med våra katter, hon har väckt oss på morgonen när vi försovit oss, hon har använt sina stora, bruna ögon till sin fördel alldeles för många gånger och ätit upp en hel Aladdin-ask när vi kollade bort ett ögonblick.

De senaste åren har hennes bakben gett vika och hon har ramlat ner för trappan hemma och vi har fått lyfta in henne i bilen och liknande.
Häromdagen ramlade hon omkull tre gånger efter att jag badade henne då hon blev alldeles för ivrig och ville leka.

Det var jobbigt att se att hon ville så mycket men orkade så lite.

Men samtidigt kändes det då på något sätt lite bättre att ha bestämt att det får vara bra nu.

Nu är det som sagt över och världens finaste hund har fått somna in.
Vi saknar dig, Wilma.
❤❤❤