Händelserik dag

Idag hade vi raggmunk till lunch och därmed var det väldigt mycket folk som åt hos oss.
Runt 70 personer serverade vi lunch och det var kul att det var en dag med full fart för en gångs skull.
Den här årstiden är man inte bortskämd med fullspäckade dagar överhuvudtaget.

Efter jobbet var jag hemma en snabbis och gick sen på möte på Horn Vandrarhem tillsammans med Max.
Mötet handlade om framtiden för cafét och ville uppmuntra folk i Horn att berätta sina idéer och önskemål om vad som borde finnas och inte finnas.

Det var ett bra möte även om jag inte känner att någon konkret lösning kom fram.
Men det är väl å andra sidan inte så konstigt med tanke på att ingen uttryckt något seriöst intresse för att ta över ännu heller.

Jag håller tummarna för att någon vill ta över efter oss.

Under mötet fick vi, jag och mamma, väldigt mycket beröm för hur vi styrt och ställt med cafét under våra fem år och det kändes på en gång väldigt sorgligt att vi ska lägga av när folk verkar uppskatta det vi gör så mycket.
Men så är det ju också så att man inte kan jobba för endast uppskattningen.
Tyvärr.

Folk överlag verkar vilja ha fler evenemang på helger och kvällar.
Det har jag full förståelse för, men samtidigt så är jag då förundrad över att när vi försöker anordna pubkvällar och liknande är det sällan mer än 20 personer som kommer.
Vill man ha fler evenemang så måste man väl också se till att närvara och ställa upp?

Hursomhelst.
Hur sorgligt och jobbigt det än kommer att bli att lägga ner cafét så känns det också otroligt skönt att det är bestämt och att vi kan börja se oss om efter andra jobb.

För mig verkar den biten redan ha ordnat sig någorlunda bra ser det ut som då jag idag fick erbjudande att börja jobba på Café Columbia från och med januari eller februari.
Jag tackade självklart ja!

Det känns riktigt kul att ha det att se fram emot och att slippa oroa sig för vad jag ska hitta på när vi stänger cafét.

Det var allt för nu!
Puss